Singapore och Koh Samui

[Kurios]

Jag var tillsammans med en relativt ny tjej i branschen under min andra resa. Hon hade en engelsk ordlista som hon tittade i ganska ofta, den hade hon fått låna av en mer erfaren tjej.

I den stod det olika fraser i bläck, bl.a. "I love you" och de fraserna var till för att kittla den manliga fåfängan och inget annat. Det finns många som är tillräckligt fåfänga att de köper det medan vi som är lite mer luttrade tar det för vad det är, nämligen tomma fraser och inte så mycket mer.

Men, det är ju inte några känslolösa robotar vi talar om utan de kan ju, precis som vi bli förälskade. Det får man inte glömma bort. Särskilt om det gått ett tag.

Men kommer det ett "I love you" för tidigt så är det bara avtändande för mig, det blir för uppenbart att det bara är en fras. Sedan tillkommer det där tjatet om att man ska säga samma sak till dem, gör man inte det och tror att det är över med det så har man fel.

Då kommer följdfrågan som ett piskrapp; "You dont love me? You want me to go? Why should I stay if you not love me?".. och så fortsätter det tills dess att man ger med sig, vilket jag gjort vid några tillfällen, om inte annat för att få lite lugn och ro.

Men tro inte att allt blir frid och fröjd bara för att du sagt de orden hon så gärna ville höra. Nu kommer hon att använda det emot dig i varje situation och diskussion som går henne emot.

Man ska köpa ditt och datt och vid varje tillfälle man säger nej så får man de tidigare uttalade orden i halsen. Inte så sällan i kombination med en plutande mun.
"You dont love me anymore? Why you tell me you love me? If you dont do this or that I dont think you love me..."

Numer tar jag det för vad det är och svarar ja oerhört överdrivet så att de direkt fattar att jag bara driver med dem, det blir lite spelat sura miner men det går snart över. Annars skämtar jag bort det istället. I de fall frågan kommer upp så svarar jag att visst gör jag det. Men jag älskar stranden och räkor med och henne nästan lika mycket. Då är man istället tingtong och frågan kommer inte upp på några dagar.

Man kan försöka förklara för dem skillnaden mellan "like" och "love" om man vill. Man kan ju gilla någon av massor av olika anledningar, hade man inte gillat henne så hade man ju inte varit tillsammans med just henne men nu är det ju hon som är här och räcker inte det så får hon väl gå och försöka att hitta någon annan som kan lova henne mer.

Än idag har jag inte mött någon som då rest sig upp och gått. Även om man är med någon man fattat tycke för så gäller det att alltid hålla huvudet kallt. Skulle hon gå så kan man ju redan samma dag hitta en likvärdig eller t.o.m. bättre, något de är väl medvetna om.

Men säga vad man vill om deras olika nycker, de är ändå för härliga och en anledning så god som någon att återkomma och snart ligger man där och lyssnar på en ny tjej som med oskyldig min hävdar att hon älskar just dig. Visst känns det bra?

[Baldrick]

Kurios, sjukt underhållande men samtidigt insiktsfullt inlägg av dig.

[LexAndreas]

Ska äntligen försöka runda av min historia...

På resdagens morgon bestämde jag mig för att mot all rim och reson ändå ge detta med Titima en chans. Jag gav henne alltså en del pengar - utöver vad hon skulle ha för våra dagar tillsammans - och lovade skicka lite mer när jag kommit hem. Hon å sin sida bedyrade att hon skulle sluta jobba i baren och istället resa hem till sin familj tills vidare. (har ni hört det förut?). Hon ville gärna komma till mig här i Sverige längre fram.

Väl hemkommen höll vi intensiv kontakt per telefon och Skype den första veckan. Det var många ömma ord, och jag fick intrycket att hon faktiskt menade vad hon sa. Det var också roligt för oss båda att ses på datorskärmen och veta att den andre fanns nästan på andra sidan jordklotet. Hon reste också snart till familjen, och skickade lite bilder därifrån, på henne själv och dottern - en himla söt liten tjej  . Jag tror verkligen att vi båda var rätt så förälskade, åtminstone vill jag gärna tro det. Vi spenderade förvisso bara några dagar tillsammans, men tack vare intensiteten i umgänget så hann vi komma varandra nära.

Nå, efter ett par veckor började hon be om mer pengar, och sedan ytterligare mer... Och tyvärr tvingades jag långsamt inse att det nog mer var min plånbok än mig själv som hon var så förtjust i. Inte för att jag öste pengar över henne på nåt sätt, men det jag skickade är förstås mer värt där än här. Anledningarna började också låta lite väl långsökta, bl a hade mobilen hamnat i vattnet och hon behövde en ny - vilket hon ringde och berättade. Fler underligheter inträffade också som jag inte vill gå in på, det blir alltför privat. När jag så småningom förklarade för henne att jag inte bara kunde fortsätta skicka kontanter hur som helst så avtog frekvensen i kontakterna allt eftersom...

Jag ska inte trötta er med alla detaljer kring den långsamt avtagande attraktionen. Vare nog sagt att det var en vacker historia, och jag har lärt mig en hel del. Kanske träffar jag henne igen nästa gång jag reser ner, kanske inte - alltihop känns lite sorgset just nu, som det ju kan vara när en relation tar slut, alldeles oavsett hur djup eller lång den varit.

Och visst är jag alltjämt drabbad av gula febern, den lär inte gå över!

[LexAndreas]

Jag var tillsammans med en relativt ny tjej i branschen under min andra resa. Hon hade en engelsk ordlista som hon tittade i ganska ofta, den hade hon fått låna av en mer erfaren tjej.

I den stod det olika fraser i bläck, bl.a. "I love you" och de fraserna var till för att kittla den manliga fåfängan och inget annat. Det finns många som är tillräckligt fåfänga att de köper det medan vi som är lite mer luttrade tar det för vad det är, nämligen tomma fraser och inte så mycket mer.

Men, det är ju inte några känslolösa robotar vi talar om utan de kan ju, precis som vi bli förälskade. Det får man inte glömma bort. Särskilt om det gått ett tag.

...

Men säga vad man vill om deras olika nycker, de är ändå för härliga och en anledning så god som någon att återkomma och snart ligger man där och lyssnar på en ny tjej som med oskyldig min hävdar att hon älskar just dig. Visst känns det bra?

@Kurios: visst, du har många poänger i ditt resonemang. Och precis som du säger, det är ju kännande människor vi träffar därnere, så det är ju inget konstigt i att känslorna kan komma.

Det är bara på Aftonbladet de ännu inte riktigt fattat hur det hänger ihop... 

Tjaha, och så var man VIP då plötsligt! Borde kanske fira lite ikväll 

[kambodjakungen]

Du är inte ensam att ha blivit kär och galen i en tjej som kanske älskar pengar mer än allt annat.

När tom de som man räknar som vänner börjar dra igång med historier om hur tv'n gått sönder för att det regnade in (under högsäsongen som inte gav en droppe regn), och allt från vattenbufflar till sjuka släktingar mm,mm så blir man lätt lite "negativ".

Det finns sjukt många bra tjejer därute, men de är oftast inte ute efter en turist, dessutom är det inte alltid tjejens egen vilja som skiner igenom, mamma ska ha nytt hus på landet och då är det bara till att skaffa pengar till det, inte alla tjejer som mår bra av det heller.

[LexAndreas]

Du är inte ensam att ha blivit kär och galen i en tjej som kanske älskar pengar mer än allt annat.

Glad att du säger det, Kungen! Jag ska nog klara mig från att bli alltför "negativ", på något sätt förstår jag ju också delvis hennes situation trots allt. Jag inser nu att jag lät mig ryckas med lite för lättvindigt, men det är lätt hänt när man möter en sådan ljuvlig varelse. Och fortfarande tror jag egentligen inte att hon bara är en gold-digger.

Nu har vi inte hörts på närmare en vecka, har ringt ett par gånger men hon har inte lyft luren. Så vi får väl se vad som händer. Men jag tänker inte hänga upp mitt liv på den här tjejen, ser istället fram emot mitt nästa besök i , då med lite större erfarenhet innanför västen.

Fast jodå, jag saknar henne...