Jag vaknade nästa dag av en försiktig knackning på dörren.
Gumman sov fortfarande lyckligt och jag gick upp och öppnade dörren.
Där ute stod dottern och när hon fick syn på mig så slog hon ned blicken vände sig försiktigt om och sprang sedan tillbaka in till mostern.
Jag tittade efter henne för att se om hon skulle komma tillbaka men när hon inte gjorde det så gick jag in på toan.
När jag var klar tog jag en burk kaffe, min bok och ciggen och gick och satt mig utanför.
Har jag vaknat så kan jag ändå inte somna om men gumman kunde gott få sova ut.
Jag hade druckit upp mitt kaffe och precis börjat på min andra cigg när mostern kommer ut tillsammans med dottern.
Jag sätter ett finger för munnen och hyssjar och försöker att förklara att gumman sover.
Då visar hon upp telefonen och säger att hon har ringt och väckt henne.
Mycket riktigt så har hon vaknat. Den nu nyduschade dottern går och slår armarna runt sin nyvaknade mamma.
Här har jag varit så tyst och försiktig för att hon ska få sova lite längre och så ringer mostern och väcker henne. Vad ska det vara bra för? Klockan är ju bara halv åtta.
Jävla kärring.
Mostern säger någonting till gumman och går sen in till sig igen.
Jag går in och kramar om gumman som har gjort sig i ordning för duschen. Dottern ligger och tittar på teve, gumman går in i duschen och jag lägger mig försiktigt bredvid dottern och fortsätter att läsa.
Mostern kommer in endast iförd ett linne och med en handduk snodd om resten av sin väl tilltagna kropp. I alla fall om man jämför med gumman.
Hon ställer sig utanför dörren till duschen och börjar prata med gumman. Gumman kommer ut och de fortsätter att prata och sen går mostern ut igen.
Hon ska tydligen åka iväg och göra något och jag skickar med 1000 baht för att hon ska köpa med kaffe och en vattenkokare.
Gumman sätter sig framför spegeln för att göra sig i ordning och jag passar på att ta en dusch.
När jag är klar lägger jag mig i sängen och tittar på gumman när hon lägger på den sista finishen. Jag tröttnar aldrig på att se på henne.
Fläkten är avstängd så jag sätter på den för att få lite kyla efter duschen. Mostern kommer tillbaka och vi sätter på vatten och jag gör te till gumman och kaffe till mig.
Vi tar på oss och åker och äter frukost. Efter det så åker vi till byn igen.
När vi kom fram ställdes bordet fram och de ställde fram kallt vatten att dricka.
Idag skulle vi hälsa på några äldre släktingar och några av mostrarna skulle åka med oss.
Vi låg och pratade lite grann medan vi väntade och efter ett litet tag kom det folk som ville titta igen.
Men de kom inte alls bara för att titta utan för att ge oss fler bomullsband.
De stod på led och inväntade sin tur.
Jag såg på deras händer och jag har nog aldrig sett så många trasiga fingrar på en dag och de män som jag fick band av hade så mycket valkar i dem så det var inte svårt att räkna ut att hårt arbete var de inte främmande för.
Däremot var det inte många som varit på regelbundna tandläkarbesök.
När de var klara så lämnade de oss och vi skulle åka vidare.
Pappan kom med en motorcykel och gumman sa att jag skulle hjälpa honom.
Och nu fick jag förklaringen till varför vi hade tagit den för mig obekväma Isuzun och inte den bekväma Toyotan de hade när de hämtade mig på flygplatsen.
Två av släktingarna hade kommit på motorcykel för att hjälpa mamman med mat och annat inför mitt besök.
De bodde drygt fyra mil därifrån och nu skulle vi dit och då skulle vi ha med motorcykeln såklart.
Vi lyfte på den på flaket och pappan band fast den sådär bra tyckte jag och ville surra fast den lite till men gumman sa att det räcker för de kommer att hålla i den.
När vi skulle åka klev gumman, dottern och jag in och satte oss. Mostern skulle köra och Mamman och tre till satte sig på flaket och tog på sig rånarluvor. Tjenare tänkte jag. Fyra mil på ett flak kan ju inte vara någon höjdare.
Men vi körde iväg. Att mostern skulle visa lite hänsyn till att det satt fyra damer på flaket var ju inte att hoppas på. Hänsyn verkade inte vara hennes starkaste sida av vad jag dittills märkt av henne.
Så vi låg väl i drygt 100 och jag tittade lite oroligt mot gumman och flaket men den enda som verkade orolig för deras hälsa var jag.
Hur som helst så kom vi fram ordentligt och huset låg bakom några andra hus i den här byn som jag inte vet vad den heter.
Vi gick fram och där stod det två liknande bord som jag sett tidigare. De hämtade halmmattor och lade ut dem. Gumman och hennes mamma gick för att hämta släktingen och de andra damerna visade att jag skulle ta plats på bordet.
Jag tog av mig skorna och satte mig och mina redan värkande fotknölar talade om för mig att det är dags att hitta en ny sittställning. Jag lät därför benen dingla över kanten i stället.
Nu kom de tillbaka med släktingen och det var något av det äldsta som jag sett. Hon var 95 år och så liten och skröplig som man kan förvänta sig.
Jag gick fram och hälsade och sedan skulle jag sitta bredvid henne medan hon skulle titta på mig. Men hon vände sig bort och stirrade ner i backen istället och jag vet inte om hon såg mig över huvudtaget.
Nu kom damerna tillbaka med massa mat så jag gick och satte mig och åt. Som vanligt smakade det fantastiskt gott.
Efter maten skulle det vilas och jag var inte svårövertalad. Jag använde gumman som kudde och hon fortsatte att prata med de andra damerna. Men sova kunde jag inte för det var en hel del flugor som gjorde det omöjligt. De hade hämtat en fläkt som var riktad mot mig men det hjälpte inte.
Jag satte mig upp och tände en cigg. Och rätt som det var så fick jag en ny bästis. Dottern kom fram till mig och lutade sig mot mitt ena ben. Hon hade knappt vågat se på mig hittills så jag blev lite förvånad. Gumman fick syn på henne och blev jätteglad. Hon trodde det skulle ta längre tid sa hon.
Men har man "det" så har man.
Det fanns något som liknade tråg i några hyllar så jag frågade vad det var för något. Då ledde de mig till ett mörkt skjul och därinne hade de larver i några av trågen och några kokonger i andra. Lilltjejen hade tagit min hand och följde med. Kokongerna var gulfärgade och trådiga och de kardade ut det och använde sedan en spinnrock för att göra tråd av det. Sedan vävde de det till tyg med olika mönster och sålde det på marknaden. Det var silkestyg de gjorde.
De färgade det i olika färger men det visade de mig inte hur de gjorde. Men kardan och spinnrocken var likadana som de vi har på museum här. Men de fungerade ju fortfarande.
De tog fram ett par tyger till mig och gumman sa att vi kan gå och få dem uppsydda till skjortor senare.
Jag frågade henne hur mycket det skulle kosta och hon svarade konstigt nog ”up to you”.
Men eftersom jag inte ville ge dem ett skambud så sa hon att 1000 baht per tyg var ok.
När vi skulle åka så betalade jag damerna för tyget och gav den gamla damen en tusenlapp "för att hjälpa till lite" sa gumman när hon frågade om det gick bra.
Vi lämnade motorcykeln och två av damerna där och nu var det dags att hälsa på en annan släkting som var munk. Han valde att bli munk när hans fru dog. Även han skulle vara drygt nittio år.
Vi kom fram till templet där han bodde och gick och satt oss vid kanten av ett hus som stod där. Det fanns en stol och en bänk där och jag gick för att sätta mig på bänken men då tog gumman tag i mig och sa att där får man inte sitta. Där fick bara munkarna sitta sa hon.
Under tiden hade mamman lagt ut en halmmatta på stengolvet framför stolen och bänken och där skulle vi sitta. Lilltjejen satte sig hos mig.
Den gamle munken kom och även om hans ansikte var gammalt så hade han en kraftfull röst och rörde sig obesvärat. Men det enda jag såg var den enorma leverfläcken som han hade på kinden. Jag tänkte för mig själv att den ska jag inte stirra på och jag tror att jag lyckades undvika det.
Vi hade tänt ljus och rökelse och de hade haft med sig gåvor till honom som de lagt framför honom och jag la en femhundring i en skål.
Vi satt på knä och bugade för honom när han satte sig och efter det så började de att småprata lite grann och förklara vem jag var och var jag kom från.
Det kom två andra munkar och satte sig på bänken efter att ha tagit in gåvorna och ställt en behållare med vatten och en kvist hos munken.
Efter ett tag hade de pratat färdigt med varandra och nu började munkarna med att sjunga.
Den gamle munken doppade kvisten i vattnet och skvätte det rikligt över oss där vi låg knäböjda framför honom.
När han var klar reste han sig och gick in men var snart ute igen. Han hade hämtat ett flätat band och nu band han det på samma sätt som de i byn gjort tidigare.
De pratade och skrattade lite till och sen reser sig munken upp och går in igen. Han vill ge mig någonting förklarade gumman och bad mig att resa mig när han kom tillbaka.
Han hade med sig ett likadant tygstycke som jag fått hos de andra och knöt det stadigt runt min midja.
Jag tackade artigt och de andra reste också på sig för nu skulle vi åka vidare.
Lilltjejen tog min hand och så gick vi och satte oss i bilen.
