Jag fick en plats långt bak i planet med fönsterplats och endast en passagerare bredvid mig.
I mitten skulle de feta männen från bussen sitta. Bredvid en minst lika välväxt man. Sardiner har gott om plats jämförelsevis.
De tillkallade en flygvärdinna och gjorde henne uppmärksam på att det fanns en ledig stol längre fram. Det slutade med att en av dem fick sätta sig där istället. Det var säkert den passageraren som fick honom bredvid sig helnöjd med.
Nu var det bara att vänta på maten och efter att den var uppäten samt den skvätt kaffe som man fick efteråt var urdrucket var det dags att göra det bekvämt för sig.
Ryggstödet lutades tillbaka och öronpropparna stoppades in i öronen. Sedan tog jag på mig en ögonbindel som jag fått vid en tidigare resa och somnade omgående. Sov ganska oroligt och vaknade flera gånger.
Men så vaknade jag till av att det luktade kaffe så jag tog av mig ögonbindeln och till min stora glädje såg jag att det var dags för frukost. Och nu var det bara två timmar kvar till landning.
Frukosten smakade riktigt bra och nu var det bara att vänta på landningen.
Landningen gick bra och nu började folk som vanligt att böka med sitt handbagage. Eftersom jag satt så långt bak tog jag upp min medhavda bok och väntade ut dem.
Varför stressa upp sig på något som man ändå inte kan påverka har numera blivit min paroll.
När jag kommit av planet så var det ett rökrum som skulle få besök. Det blev två på raken och sedan väntade nästa anhalt nämligen toan och väl därinne upplevde jag ett litet halleluja-moment.
Sedan blev det en snabb cigg till och efter den väntade passkontrollen och sedan bagaget.
Det gick på en halvtimme vilket var en timme och tjugo minuter snabbare än i Phuket.
Sedan ut för att möta lilla gumman. Var kunde hon vara? Suvarnabhumi är en riktigt stor flygplats.
Överallt var det taxichaufförer som viftade och ville att man skulle åka med dem men ingen liten gumma någonstans.
Kände ett sting av oro och en tanke slog mig plötsligt.
Tänk om hon inte har kommit!
Har en kompis som åkte till Bangkok för att träffa en tjej men hon dök aldrig upp.
Nåja jag är ju i Bangkok,
så det är ju inte hela världen tänkte jag optimistiskt.
Men så vände jag och gick åt det andra hållet och där lite längre fram stod hon.
Så vacker så att jag knappt trodde mina ögon.
Brun som brons och med slingor i sitt axellånga hår och med guldfärgade naglar och till detta en matchande klänning. En riktig liten gudinna hann jag tänka innan jag kom fram till henne och kramade henne långt och innerligt.
Som jag har väntat på att se henne igen. Och vad gott hon luktade om håret, nacken och halsen ja hela hon.
Sen var det dags att smaka på hennes läppar. Underbart. Så ljuvligt mjuka och samtidigt krävande. Här kan jag stå hela förmiddagen och bara njuta av hennes dofter och läppar och mjuka kropp tänkte jag.
Men så tittade vi på varandra och hon var lite generad.
Det visade sig att hon skämdes lite för att hon var så solbränd!
Men jösses vilka problem tänkte jag.
Det är ju bara vackert sa jag till henne. Ju brunare färg hon har desto bättre enligt min mening.
Naturligtvis så höll hon ju inte med mig och jag har än idag inte träffat någon kvinna, oavsett ålder, som är nöjd med sitt utseende.
En sak var hon dock nöjd med och det var att hon gått ner i vikt sedan sist.
Jag hade nämligen gjort henne så otroligt fet förra gången eftersom jag tog med henne ut och åt på kvällarna.
När jag åkte hem hade hon vägt hela 53 kilo och nu var hon nere i 48 kilo. Men skulle inte vara helt nöjd förrän hon vägde 45.
Men nu var det dags att hitta hennes moster som skulle köra oss och som vi tydligen skulle sova hos.
Först gick vi in till Thais kontor för att ändra hemresedatum.
Glad i hågen och förvissad om att allt kommer att lösa sig.
Men inte då.
Jag förklarade med ett glatt leende på mina läppar att jag gärna skulle vilja stanna lite längre och att om jag behövde betala mer så var det helt ok.
Hon knappade på sin dator och sa sedan: "Can not do. Ticket expired."
-Hur kan vi göra då, sa jag. -Går det inte att ändra bokningen så kanske jag kan boka en helt ny resa föreslog jag. Givetvis mot extra betalning om det är nödvändigt.
Då tryckte hon på några knappar på sin dator och gick iväg och då tänkte jag att nu fixar hon det här.
Vad härligt det är att vara rik, tänkte jag för mig själv.
Men aldrig får man vara glad..
Hon kom tillbaka med en utskrift på min biljett och sa en gång till: "Can not do. Ticket expired. Look."
-Jag ser, sa jag fortfarande med mitt Pepsodentleende fast lite mindre självgod nu.
Men går det inte att lösa på något annat sätt? Jag kan åka när som helst mellan 4 dagar och 2 veckor extra. Pengar är inga problem sa jag till henne och kände hur självgodheten återkom.
"I have to call Stockholm first" sa hon och jag sa ok och hon gick iväg och ringde. Kom sedan tillbaka och sa: "I am sorry but we can not do that."
Tack och hej! End of discussion!
Vi mötte mostern utanför och jag frågade om de ville äta något innan vi åkte vidare. Det ville de för lilla gumman hade ju varit på plats och väntat på mig sedan klockan fem trots att jag ringt henne tidigare och förklarat att det räcker med att hon är där vid sjutiden.
Hon ville inte riskera att komma sent sa hon och hade inte ens ätit något.
Bara en kopp kaffe till frukost och nu var hon hungrig så vi gick till en av restaurangerna och åt.
Maten smakade precis så gott som jag trodde att det skulle göra.
Och som vanligt fick man inte ha maten ifred men vad gör det.
Efter maten skulle vi leta reda på bilen och hittade den efter ett tag och påbörjade resan till mosterns hem. De satt i framsätet och tjattrade som alla fruntimmer tycks göra.
Tar samtalsämnena aldrig slut?
Jag var ganska trött vid det här laget och blundade till ett tag. När jag vaknade till efter någon timme var vi fortfarande på väg och efter ytterligare en kvart körde vi in vid en mack för att sedan vända om. Vi hade kört fel! Vi passade på att ta en bensträckare och jag ett bloss.
Under tiden dök det upp några inte allt för smickrande tankar om kvinnliga bilförare.
Lite har man ju lärt sig under åren som gått så jag behöll dem för mig själv.
Efter ytterligare drygt två timmar i bilen svängde hon in på en grusväg och i slutet av den vägen fanns det en restaurang vid en flod.
Vi gick in och åt och jag frågade försiktigt om det var långt kvar nu men det var det inte försäkrade de. En kvart kanske.
En timme senare svängde mostern in vid posten för hon var tvungen att betala någon räkning.
Jag frågade återigen hur långt det kunde vara kvar och min lilla gumma svarade att nu var det bara tjugo minuter kvar.
Men två minuter senare svängde vi in vid hennes hus.
Hon visade var vi skulle sova och tack och lov så fanns det luftkonditionering på rummet.
Jag duschade av mig och gick in och la mig.
Gumman kom in och lade sig bredvid och jag sa till henne att hon kunde gå in och duscha nu utan någon som helst baktanke.
Mina händer började plötsligt gå på upptäcktsfärd men när de började närma sig de intressanta ställena så blev det protester och hon försökte att komma loss.
Jag släppte taget om henne och sa till henne att gå in och duscha men hon skulle vänta till senare för hon var tvungen att hjälpa mostern först.
Mitt förslag att hon kunde hjälpa mig först ville hon inte riktigt höra på.
Det är min moster som sitter där ute sa hon som om det skulle få mig på andra tankar. Hon kommer att höra.
Jag sa till henne att mostern kommer säkert att förstå men då började hon något upprörd att prata thai med mig och jag hade inga problem med att förstå vad hon menade.
Sen kom hon och gav mig en kram och sa: sleep now.
Motvilligt så fick jag medge att jag var riktigt trött och la mig ner men sova kunde jag inte göra.
Mina planer hade redan grusats en aning i och med att jag gick med på att vi skulle övernatta hos mostern. Det skulle vi göra för att inte behöva lägga onödiga pengar på hotell hade de enats om.
Men eftersom planet skulle landa vid sextiden hade jag kallt räknat med att vara naken omkring åtta.
Varför gick jag med på det här?
Efter någon timme kom gumman plötsligt in och lade sig hos mig. Vi kramades lite men när det började hetta till lite så var det slut på det roliga. Dags att göra sig i ordning för att gå ut.
In i duschen igen och med kallt vatten den här gången.
Mitt förslag om att ta en gemensam dusch förkastade hon genast. Jag som bara ville spara på vattnet.
När jag klätt mig och var färdig så gick jag ut i köket eller rättare sagt det kombinerade köket/vardagsrummet.
Framför teven stod den obligatoriska korgstolen med massor av kuddar och filtar i. Bredvid den står den lika obligatoriska fläkten.
Den vanligaste sysslan för de thailändska kvinnorna när de inte tar igen sig, i varje fall de jag spenderat lite längre tid med, tycks vara att se på teve. Och bara såpor som får Skilda Världar och allt vad det heter hemma att framstå som högkvalitativ underhållning.
Vi åker iväg och på vägen plockar vi upp en kille i 25-årsåldern som var arbetskompis till mostern.
Han tar över ratten och jag förpassas till framsätet för de har fortfarande massor att tala om. Vi hamnar så småningom vid ett stort shoppingcenter och jag är sugen på kaffe så vi går in och sätter oss på ett fik och när kaffet kommer så kommer det även en hel del mat.
Jag var ganska hungrig nu och det smakar ju så bra. Men varför får man aldrig ha maten ifred?
Efter maten förklarade lilla gumman att hon ville att vi skulle gå ”and sing a song” det vill säga karaoke.
Vi kom fram till ett ställe och blev visade till ett litet rum med en teve och bekväma soffor.
Det skulle kosta 400 baht per timme och det var ju ett överkomligt pris.
Pilsner dukades upp och även en flaska whiskey med sodavatten och is.
Ingen whiskey för mig tackar som frågar.
Jag håller mig till pilsnern som var av märket Chang eftersom de tyvärr inte hade Singha som jag alltid dricker.
Det visade sig att den smakade väldigt bra, tom bättre än Singha så nu har jag fått en ny favorit.
Kyparen eller vad man ska kalla honom gick ut och sedan stod han utanför dörren hela tiden.
Sedan hann aldrig glasen tömmas mer än till hälften eftersom han hela tiden fyllde på dem. Servicen kunde man absolut inte klaga på.
Under tiden som kyparen serverade oss gick thaikillen igenom utbudet i karaokemaskinen.
Efter ett tag verkade han nöjd och efter den inledande skålen började mostern att sjunga.
Hon avslutade inte hela låten utan bestämde sig tydligen för att det behövdes mer sprit i kroppen innan hon var redo att på nytt ta sig an mikrofonen. Även jag kände att det kommer att behövas mycket sprit men eftersom jag inte sovit ordentligt så höll jag mig till ölen.
Nu hade thaikillen hittat en låt som han tyckte om. Jag misstänkte vad det skulle bli för något och fick dessvärre rätt.
Nu skulle det sjungas thailändsk kärlekssång med slutna ögon, ljus röst och mycket darr på rösten.
Jag har varit med om samma sak i Karon när jag framåt småtimmarna nyfiket tittade in på en karaokebar där. Jag beställde en öl och hänvisades till en soffa. Jag tog lite öl och frågade efter toan. Efter det satt jag mig igen och fortsatte på min öl när det började låta om någon.
Jag såg mig omkring och det var bara thailändska killar som satt och sjöng ballader till varandra. Då avslutade jag min öl och gick tillbaka till mitt hotell.
Det finns nog ingenting som en thailändare tar mer på allvar än karaoke.
Men det blev bättre senare och han sjöng faktiskt riktigt bra.
Efter en kvart öppnades dörren och in kom det kypare i rad med fulla fat. Det var stekt ris, fläsk, biff, en stor grillad fisk, några soppor, såser, vårrullar, räkor, bläckfisk, grönsaker och frukt.
Eftersom vi ätit för en halvtimma sedan var jag tvungen att fråga om det var någon som fortfarande var hungrig för jag var fortfarande mätt.
Men det här är ju inte mat sa lilla gumman då, det är snacks.
Jaha vad är skillnaden då?
"No rice", sa hon då som om det var hur självklart som helst.
Nåja de åt sin snacks och jag drack öl, gick ut på toan efter behov och rökte medan jag ändå var ute.
Allt eftersom innehållet i flaskorna sjönk så steg tempot på låtarna. De flesta var riktigt bra trots att jag inte begrep ett ord av vad som sjöngs.
De som höll igång värst var mostern och thaikillen. Gumman sjöng lite då och då men satte sig hos mig och vi försökte att prata lite.
Jag sneglade på de andra och man behövde inte vara någon nobelpristagare för att räkna ut att han var hennes toyboy och sen kan de säga vad de vill.
Jag frågade gumman vad mostern hennes höll på med för hon blev mer och mer ogenerad så jag tyckte nästan att det blev pinsamt.
Hon svarade som de alltid tycks göra: ”Up to her.”
Efter några trevliga timmar och efter att ha varit på toan kommer lilla gumman fram till mig med en bekymmersam blick. De ville ha betalt nu men det var betydligt dyrare än vad som var avtalat.
Nu ville de ha 3400 baht och de hade gått igenom notan men inte kommit på vad som kostat extra. Förmodligen fick de ett pris när de frågade men när de såg att jag var med så passade de på att salta räkningen lite extra. Men jag betalade för jag tyckte inte att det var så mycket att diskutera om.
Men de var ändå inte helt nöjda så de bad om påsar för att ta med sig det som fanns kvar på faten för att annars skulle någon av de anställda göra det hävdade mostern och så fick det bli.
Vi åkte hemåt och släppte av thaikillen där vi hämtat honom och det blev en ny dusch och sen i säng.
